I hemmets ”trygga” vrå

Oro, isolering och ekonomisk stress till följd av Coronapandemin ökar risken för våld i nära relationer. Det gör hemmet till en ännu farligare plats än vanligt för den som lever med en våldsam person. Isoleringen gör det dessutom extra svårt för utsatta att söka hjälp och det blir desto viktigare att omgivningen reagerar.

Våld i hemmet kan förekomma inom alla samhällsgrupper och i alla bostadsområden. Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, handlade närmare en femtedel av de anmälda misshandelsbrotten under 2019 om misshandel av en närstående där offer och förövare hade eller hade haft en parrelation. Anmälningar om misshandel av någon annan närstående stod för 14 procent av samtliga misshandelsbrott. Andelen är högre när det handlar om mäns våld mot kvinnor.

I och med Coronapandemin har vi behövt isolera oss och många arbetar hemifrån. Med en ökad oro – för smitta, arbetslöshet och försämrad ekonomi – ökar också risken att en våldsam person trappar upp våldet. Detta innebär att situationen blir mycket farlig för personer som i vanliga fall är särskilt utsatta för våld. Det blir också svårare att få tillfälle och anledning att gå hemifrån och söka hjälp.

Därför är det viktigt att var och en av oss är uppmärksam på vad som händer i det egna huset och föreningen. Genom att agera direkt vid misstanke om att någonting inte står rätt till går det att minska våldet. När det handlar om våld i nära relationer inkluderas psykiskt, fysiskt och sexuellt våld men även hot om våld.

De flesta som utsätts för brott i nära relationer är kvinnor. Men det förekommer också att kvinnor utsätter män för våld i heterosexuella relationer, liksom att våld förekommer i hbtq-relationer. Ofta rör det sig om upprepat våld under en längre tid.

Barn far också illa. Av de 4 270 anmälda misshandelsbrotten mot barn i åldern 0–6 år under 2019 klarades endast fem procent upp, enligt statistik från Brå. Och även om barnen själva inte blir misshandlade, får det konsekvenser om barn ser någon vuxen i närheten som på något sätt utsätts för våld.

I slutändan handlar det om att ingen ska behöva bli utsatt för något våld över huvud taget eller behöva bevittna det. Där har grannar en möjlighet att ingripa när någonting pågår och även en bostadsrättsförening kan agera. Visserligen kan det bli tal om att säga upp medlemmar om det är att betrakta som en störning, som i normalfallet ska dokumenteras i ett störningsschema och följas av en varning.

Men till syvende och sist handlar det ändå om att vi som medmänniskor griper in i dessa situationer.